Rööööv
Katter.
Belsebubs strykmatta.
Samaels pälskuddar.
Hin Håles röv.
Shayans mardodörer.
Det är inte nog med att lägenheten numera luktar, stinker, Scatparty in Berlin 1979. Inte nog med att det kostar 400kr i månaden för att få det att inte lukta, stinka, som Scatparty in Berlin – Best Of 1980-1987. Inte nog med att Lex blir av med sin mat. Att jag blir biten på testiklarna när jag råkar somna utan att stänga sovrumsdörren. Att jag är så sönderriven att jag påminner om den där killen som inte visste att ett ”NEJ” betyder faktiskt ”NEJ”. Inte nog med allt löst egendom som jag äger numera ser helt jävla white trash ut. Inte nog med att soporna spontant warp-speedar sig genom ett maskhål under diskhon till golvet... lite överallt i lägenheten. Inte nog med att min 15år gamla Benjaminfikus numera ser ut som John Holmes personliga röv-bitch mellan 1981-83. Inte nog med att mina fula, röda, japanska tapeter numera ser ut som...fulare, röda japanska tapeter. Inte nog med att golvet i lägenheten ser ut som Petra Medes komedi, smutsigt men samtidigt tomt. Inte nog med allt detta så ter sig gränsen vara en liten förbryllad prick långt borta i horisonten.
Akira (en annars mycke gosig katt) gav sig på mina allra heligaste. My toy collection, som är beläget två meter över golvytan på några lackhyllor.
Jag är en 97kg tung, hårig mellanöstertestostronbombadaggressiviranie med en liten passion. Jag samlar på leksaker från förr. Förankringar till en tid då allt var lättare och bättre. När dessa bryggor till barndomen våldtas av andra håriga varelser än mig själv så är gränsen ta mig faen rrrrrööööööööööv-borta.
James Hetfield in pain och John Rambo är pissed.
Lars Ulrich: golvad.
Freddies mick är uppäten.
Med ångest och längtan i rösten frågar den lille lurvige den store lurvige;
"Var är min blaskiga frukost, jag vill ha min blaskiga frukost"
