filmkrieg

Inglourious Basterds. Vad kan jag säga som ingen annan redan yttrat eller tänkt? Det är en Tarantinorulle, och ja, det har numera blivit en egen genre. Det är våld i oändliga mått och utdragna dock medryckande dialoger som frälser ett viss underliggande intellekt. Det är kul att lyssna på Hans Landa (Christoph Waltz) babbla om ditt och datt. Hell, det är festlig att höra honom gnaga frenetiskt i sig en apple strudel och gurgla kaffe. Det är alltid kul att se Brad Pitt fördriva tiden framför kameran.  Men ärligt så gjorde han en rolig karaktär. Det är riktigt underhållande att se nazister bli skalperade och ihjälslagna av desertörer och arga amerikanska judar. Det är en riktig måltid för själen att se en viss diktator få ansiktet sönderskjutet av en tysktillverkad MP-40..... Men seriöst. Alla som njöt av dessa scener eller tyckte om att se nassar bli söndertrasslade i andra scener, min fråga är till er är, vad är det för skillnad på er och nassarna som satt och jublade till (filmen i filmen) Goebbles mästerverk ”En Nations Stolthet”?

Individen är beklagligtvis ett tomt kärl som kan rågas med vilket skit som helst, ta mode till exempel. Det som vi har på oss idag kunde vi "omöjligen" kunna tänka ha på oss förra året och det som vi har på oss nästa år kommer vi troligen inte vilja byta ut mot det som vi har på oss idag. (ja, det funkar ibland så, man kan vara steget före, nu är 80-talet inne, så det finns ju saker att gräva fram från mammas garderob) Men bara för att etablissemanget säger att det är ”Okej” så blir det autonomt helt utan egenproducerade ekologiska framodlade tankar okej att följa rådet. Vi tänker inte, vi följer. Vi är ledet bakom John, och John har många ansikten, antingen är det H&M eller Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet... eller i detta fall, en tarantinansk film. Men jag är ju bara människa så jag finner det underhållande.

Filmbetyg:                     5  av  5

När kärestan säger ” Nämen, det bara att du springer iväg, jag tar hand om det.” Eller en annan klassiker, Symfoni nr 7 (Allegretto) ”Det där behöver du inte göra, gå du och spela fotboll”.

Det betyder att ni, inom en överskådlig framtid, kommer behöva gå ner på alla fyra, bita i ett murket äpple och dra ner byxorna för att bli piskad av en elektrisk ål parallellt med att ni tvingas tralla på  Lily Allens – Fuck You Very Much . Gör era sysslor först, SEN får ni leka.

Det här gäller ju förståss inte min flickvän, för hon är helt underbar.  Och nu ska jag packa inför vår semester på Gotland. Medeltidsveckan here we komma!

Många ”awesome”  bilder kommer att laddas upp varje dag…