Boy A
Erik Helmerson från Sundsvalls Tidning (st.se) skriver om John Crowleys Boy A. Läs recensionen här.
Erik, du är tafatt. ”...velighet smittar av sig; det är som att hela filmen stammar, pillar sig i ansiktet och säger ”jag vet inte...” i stället för att tala klarspråk.” Filmen pratar visst klarspråk. S e m i o t i k. Din förgrymmade tattare. Du kan inte film. Du borde inte skriva om film. Jag hoppas att du kroniskt stukar din vänsterfot (jag vet att du är vänsterfotad) så att du får halta dig uppför alla backar i Sundsvalls kommun för att utveckla en instabil höft som blir orsaken till din död när du blir gammal och gaggig.
Pax för att inte vara så kass som Erik Helmerson på Sundsvalls Tidning.
Boy A är en skildring på hur grym media är och hur oförsonliga vi människor kan vara. Alla vi vuxna kan skildra gapet mellan när vi var tolv år gamla och nu. Rent medicinskt så är hjärnan färdigutvecklad först vid 25, men den psykologiska utvecklingen (vilket håll den nu ter sig åt) upphör aldrig.
Boy A är en deklaration av den linjära känslan som sätter sig i alla celler när något hemskt drabbar en. Det där linjära som motsätter sig sund förnuft och bättre vetande. Det linjära som ger upphov till hat, trångsynthet och rasism. Det där linjära som talar sitt eget klarspråk. Det där som Erik Helmerson missar.
Se Boy A och ha en fantaiskt filmupplevelse medan.
Filmbetyg 5/5
Recensentbetyg 5 "röv" av 5 möjliga
