filmkrieg

Jag har alltid varit oense med Aftonbladets filmrecensent Jens Peterson. Han är mannen bakom två plus till Back to the Future - Part II. Nu är han mannen med fem plus till Danny Boles Slumdog Millioniare. Jag vet, alla gillar den filmen. Alla kommer att ogilla det jag skriver. Jag säger, blä på er.

Jag begriper inte hypen bakom denna film. Vad tillför den som är så innovativ och fascinerande?

" "Slumdog millionaire" dansar fram på bioduken, oupphörligt fascinerande, hela tiden oförutsägbar."

 Läs recensionen

   

Okej, jag kanske har en siande förmåga. För den här filmen var allt annat än "inte förutsägbar". Den var bitvis spännande, men aldrig så att man undrade vad som skulle hända härnäst. Jag var otroligt besviken på alla påtvingade katarsis som följdes åt som små söta dansanta rumpnissar. Ingen far illa, alla lever happily ever after.

Varför gillar jag inte Slumdog Millionaire? För att den helt enkelt är en enkel film (därmed inte sagt att jag inte gillar enkla filmer). En enkel lösning till ett otroligt svårt dilemma. Såpoperans ekvation till lycka. Det är därför alla älskar den här filmen. Tunga problem som alla löses med enkla medel. Fruktansvärt fruktansvärd av Trainspottingregissören! På vilket sätt speglas verkligheten när allting till slut blir rena rama chokladfabriken med små bruna dansanta män? Jag tror att det finns många i Indien som till vardags lever i den misär som gestaltas i filmen, och jag antar att de känner sig snuvade. Var är deras "The Sun Always Shines On TV"?

Vad vill man uppnå med den här filmen? Bara ren underhållning eller kasta lite ljus över Indiens och dess armodsappendix. Filmen vann åtta gyllene män med svärd. Åtta? Det är det empiriska beviset på Stephen Hawkins teori  "inget är omöjligt, bara osannolikt".

När man får se orättvisor spelas upp på den vita duken så skall man fan i mig inte lämna biosalongen med en känsla av välbefinnande och överoptimism. Man skall banne mig vara nere i en dunkel, stinkande septisk brunn med kontaminerade tankar. Man skall få viljan att ändra. Ändra världen. Kanske med en liten gåva eller bara ändra inställning. Eller bara må skit. Inga djävla smilande enhörningar som vomerar regnbågar. Nä, Slumdog Millionaire får bara godkänt (2 av 5), för att jag helt enkelt vill främja om världsfreden och inte förarga folk med mitt egentliga betyg, dålig, dvs 1 av 5. Jens Peterson får inget betyg alls.

Filmbetyg:                     2 av 5