Extraordinär
Jag har varit vaken väl över tjugo timmar nu. Skall egentligen ligga i sängen och drömma om hobbiter och Dr. Manhattans sexknep. Istället sitter jag framför min dammsugarimitatör till dator. Varför? Niclas Holmlund från VF. Det är därför. Lavemangrester. Det är vad jag kallar hans recension av Tykwers The International.
” Sedan blir berättelsen krångligare, tempot lägre och de ovan omtalade visdomsorden lite för många.” Om storyn svänger åt det krångliga hållet så är det väl ett smart drag av regissören Tykwer att dra ner tempot. Eller hur? Först tänkte jag att den här recensenten är ju bara lite småkorkad. Men sen inser jag att jag helt enkelt är för trött för att inse hur jäkla blondinbella denna Niclas Holmlund egentligen är.
” Mot slutet är ”The International” en högst ordinär thriller. Inte direkt dålig men inte heller bra.”
Högst ordinär thriller. Högst. Ordinär. Thriller. Ordinär? Knappast. Niclas, du behöver en film som är lika medioker som dig själv för att kunna hålla intresset uppe. Hur kan du ha några åsikter om du efter halva filmen tappat intresset och säkerligen börjat slentrianskriva på din 500kronorsrecension.
Hur många filmer slutar med att huvudkaraktären förlorar? Särskilt filmer från Hollywood. Normen brukar se ut såhär; huvudkaraktären börjar på noll och slutar på hundra. Inte i The International. Det är en högst extraordinär thriller som sörjer mycket underhållningsvärde som varar väl över två timmar trots att filmen löper bara 118min. Det enda knackiga i filmen är Naomi Watts behagsjuka insats. Man kan tydligt se att hon vet vad hon ska säga innan hon säger det. Hon letar aldrig efter orden. Som vanliga människor gör.Som duktiga skådespelare gör. Hursomhelst, vill ni ha underhållning och konspiratoriska teorier blandad med cyanid, lönnmord och en orgie av tomma hylsor, se The International .
Filmbetyg: 4
Recensentbetyg: 1
