filmkrieg

                                              




Hugh Jackman är en skådespelare. Ordet "skådespelare" kommer ifrån det antika grekland, hypokrite, som betyder "den som tolkar". Nå, låt oss stoja med tanken att Hugh Jackman vore en tolk. Plötsligt skulle fler asylsökande få avslag. Jag menar, vem kommer att vilja ge asyl till någon som verkar säga (kom nu ihåg att Jackman är tolken) "Jag vill stanna i Sverige, för annars kommer jag att döda mina släktingar om jag återvänder till mitt hemland"... Tack vare Jackman så kommer nu Fatima att bli ihjälstenad av sina morbida, hedersdyrkande släktingar. Men som tur var, så är inte Hugh den typen av tolk. Otur för oss cineaster då. Vi blir de onämnda offren för en kaskad av ögonbrynsposer utan dess like i denna ände av vintergatan.

Det är inte så att jag fördömer Hugh Jackman som skådespelare, det är bara så att jag, minst sagt, finner hans tolkning av Marvels "Wolverine" lika antipatisk som Mikael Persbrandts tolkning... av allt! Hugh har gjort en del underbara prestationer, "The Fountain" till exempel. Men han är lika rätt för den här rollen som Persbrandt för skådespelaryrket (ja, Micke har en plats vid mitt hjärta... just det vid mitt hjärta). Det är som att hälla uppkastad O'boy över snuset innan man kör upp prillan under överläppen med en inseminationstång. Det smakar konstigt och så gör det jävligt ont.

Så min fråga är, hur resonerar egentligen VK's Catharina Alperud?

Läs ---> http://www.vk.se/Article.jsp?article=274086

Hon är så blöt när hon skriver detta att hon måste ha glidit av stolen och slagit i (eller av) huvudet, förutsatt att stolen hon satt på när hon skrev denna recension var utan någon dyna. Hade stolen varit klädd med en dyna skulle hon således ha dött av uttorkning, pga tygets absorberingsförmåga.

"Att säga att man inte bländas av Jackmans vältränade muskler vore att ljuga utan att lägga in en sexistisk värdering i det."

Okej, hon gillar Jackman. Inget fel i det. Många gör det. Jag gör det. Men inte i denna film! Inte som denna karaktär. Inte denna tolkning! Hans ögonbrynposer lockar till allt annat än tuffhet. Hans ohåriga kropp och fönade frilla passar bättre in i en Travoltarulle från 70-talet. Skit nu i en stund i Jackmans fattiga tolkning, filmen i sig är undermålig. Jag säger detta i egenskap av filmvetare och X-Men-nörd (filmens största demografiska måltavla).

Handlingen är busenkel och ihålig. Ordet Origin betyder Uppkomst. I början av filmen kastas vi flera decennier fram med ett häftigt montage (kanske filmens starkaste ögonblick) till vad som verkar nutid. På vilket sätt är detta titeln, Origins, trogen? Uppkomst, av vad? Av hämndkänslor? Ja, jag vet, filmens titel är ju faktiskt X-Men Origins, Wolverine, dvs, uppkomsten av Wolverine till att han blev en medlem av X-Men. Filmen visar att Wolvie tillsammans med sin bror söker upp krig och deltar i dem för att till slut bli less. Wolverine blir utled, inte hans bror. Wovlerine slår sig till ro och hittar kärleken till den dag då brorsan dödar hans brud och Wolvie bestämmer sig för att ta hämnd. Tillkommer gör en sjujäkla massa explosioner och en snäll Wolvie som inte använder sina klor. Klart, en commodity kan ju inte döda, bara knocka ut.  

Och Västerbottens Kurirens Catharina Alperud ger den betyget fyra blöta muttar av fem möjliga.

Gott folk, denna film är ett lejon utan mod, en fågelskrämma utan hjärna, en robot utan hjärta, jag önskar att jag kunde slå ihop mina klackar tre gånger och önska bort den. Det är en illa förklädd commodity som tyvärr kommer att få en uppföljare, eller två. Tack vare Catharina Alperud och hennes like.

Filmbetyg:                   2 av 5

Recensentbetyg:          1 av 5